Adat Jisraels historia – en sammanfattning

Synagogföreningen Adas Jisroel, Israels Församling, grundades redan 1871. I samband med 110 år jubileumet utgavs en festskrift som presenteras här i sin helhet.

Adas Jisroel

Adas Jisroel

 

Synagogföreningen Adas Jisroel, Israels Församling, grundades 1871. En av initiativtagarna var ordföranden för välgörenhetsföreningen Rodef Chesed, Rättfärdighet och Godhet, dr Lewysohn. Lewysohn var då rabbin i den stora synagogan på Wahrendorffsgatan. Han och Rodef Chesed ansåg och förstod att de ortodoxa judarna inom Församlingen samt de från Tsarryssland kommande judarna som till nästan hundra procent bodde på Söder och i Gamla stan inte skulle känna sig hemma i den år 1870 nybyggda stora synagogan på Wahrendorffsgatan. Därför stödde de på alla sätt tillkomsten av Synagogföreningen Adas Jisrael.

Fram till 1917 tjänade ett antal rum två trappor upp i huset S:t Paulsgatan 17 (se bifogade bildblad) som föreningens Gudstjänstlokal. Med tiden blev denna lokal för liten och man flyttade till den nuvarande lokalen på S:t Paulsgatan 13,

i vilken då inrymdes en av stadens äldsta biografer, ”Södra Biografen”. Tidigare hade i detta 1700-talshus funnits samlingslokaler, dansetablissement och teater. Lokalen hyrdes

och byggdes om. Den interiör, som då utformades, förblev i stort sett densamma fram till våren 1982, då husägaren – Stockholms stad efter lång väntan beslöt att totalrenovera fastigheten.

Meningen var att på inrådan av Stockholms Stadsmuseum bibehålla den intressanta jugenddekoren (se bifogade bildblad), men kostnadsskäl tvingade husägaren att avstå från detta. Den dekor, som nu finns, har tillkommit under tidspress och har utformats av konstnären Chaim Weiss i samarbete med Mikael Elias. Dekorarbetet är, liksom många inredningsdetaljer, tyvärr ännu inte avslutat, inte minst därför att vi också haft mycket begränsade penningmedel till vårt förfogande.

Reparationen av ventilations-, uppvärmnings- och elsystem har bekostats av Stockholms stad, som även utfört större delen av det nya målningsarbetet och ombyggnaden av för-rummen. Föreningen Adas Jisroel har bekostat nya bänkar och andra inredningsdetaljer och fått hjälp till detta av bl a Judiska Församlingen. Med stor entusiasm och uppoffring har medlemmar i Adas Jisroel under ledning av Mendel S hjälpt till med flyttningsarbetet och givit bidrag till inredningen i form av penninggåvor och arbete. Under reparationsåret 1982 hölls gudstjänst i några rum i Nürnbergsfastigheten på Högbergsgatan.

Att judarna på Södermalm grundade en egen synagogförening, samtidigt som den stora synagogan på Wahrendorffsgatan invigdes 1870 berodde på, att nästan alla här på Söder levde enligt ett socialt, kulturellt men framför allt religiöst mönster, som helt skiljde sig från det som präglade judarna ”norr om Norrbro”.

De judar, som samlades kring gudstjänsten i Wahrendorffsgatans nya synagoga hade sina rötter i de äldsta svensk-judiska släkterna och deras ursprung var i huvudsak tyskt men även danskt.

Jiddish talade man inte längre, men man kunde tala tyska. Familjerna var långt ifrån så barnrika som de på Söder och barnen gavs en uppfostran, där det judiska elementet fick spela en underordnad roll. Koschermathållningen hade de allra flesta lämnat.

Kontakterna mellan de två judiska grupperna var under lång tid inte särskilt livaktiga. Visserligen hade man en gemensam religionsskola – som dock av många här på Söder betraktades som helt förfelad och otillräcklig. Inom ramen för Mosaisk Församlingen (sedan 1980 Judiska Församlingen), som alla medlemmar i Adas Jisroel tillhörde och fortfarande tillhör, hjälptes trosfränderna på Söder. Ett bra exempel på detta är Heckscherska Stiftelsens hus på Klippgatan 19, där fattiga judiska familjer erbjöds billiga lägenheter. Där fanns före andra världskriget också en barnstuga och bespisning, som bekostades av Mosaiska Församlingen.

Det var uppenbart, att modersförsamlingen på Wahrendorffsgatan dominerades av det etablerade, välsituerade och judiskt ljumt engagerade svensktalande borgerskapet.

Huvuduppgiften för församlingen tycktes vara att skapa fonder för filantropisk hjälp åt fattiga judar och anpassa gudstjänsten så, att den i stor utsträckning skulle efterlikna det omgivande kristet lutherska samhället. Man försökte också att så försiktigt som möjligt sprida kännedom om judendomens olika budskap utan att hänvisa till dessas djupa förankring i den judiska läran Toran – och de på lagarna byggda traditionerna.

De flesta ”söderjudar” hade sina rötter i områden, som tillhörde Tsarryssland, t ex Litauen, Lettland och delar av Polen. Visserligen talade några polsk eller ryska men framför allt talades Jiddish – och en dålig svenska.

De flesta var fattiga på allt utom barn. Familjer med 8-9 barn var inte ovanliga. Här fanns enkla hantverkare, såsom skräddare, sömmerskor, skomakar och småhandlare – med eller utan egen bod. Man hade det ofta mycket svårt, men man försökte hjälpa varandra med råd och små penninglån.

Många hade flytt till Sverige för att rädda sina pojkar undan en 25-årig tvångs inskrivning i den tsarryska armen. Inte alla hitkomna judar hade från början tänkt att stanna i Sverige. När pengarna inte räckte till för en resa vidare till England eller USA, stannade man och gifte sig. Fram till andra världskrigets utbrott upprätthölls en livlig kontakt mellan judarna på Söder och släkten i de gamla och nya hemländerna.

När judarna på Söder i begynnelsen av detta sekel började få det ekonomiskt bättre och barnen begynt sin karriär, började de sociala gränserna mellan de två grupperna att långsamt suddas ut.

För Adas Jisroels fortsatta aktiva liv, var det av oerhörd betydelse, att så många medvetna judiska trosfränder, som genomlidit naziförföljelsernas ohyggliga tid, beslöt att slå sig ner i Stockholm. För dem betydde det mycket att finna en synagoga som liknade den man vuxit upp med i hemlandet. Här fann de den spontanitet och värme de sökte. Här kunde man tala Jiddish, utan att någon tyckte at det störde och man kanske hade turen att bland bänkkamraterna finna någon från sitt hemland elIer rent av någon från den egna hemstaden.

Men det allra viktigaste för familjerna i Adas Jisroel under dessa 111 år, som församlingen existerat är: Den judiska religionen med dess dagliga gudstjänster, innehållsmättade helgdagar mat och renhetsföreskrifter, längtan efter studier och bud om ömsesidig hjälp och undervisning.

Föreningen Adas Jisroel grundades och lever sitt aktiva liv vidare, därför att dess medlemmar önskat och velat:

bibehålla den traditionella gudstjänstordningen

värna om de centrala, traditionella, kollektiv institutionerna – såsom ritualbad för kvinnor och män, koschermathållning,

tillse att judiska studier kan bedrivas individuellt och i grupper under ledning av en traditionell rabbin.

Bland Adas Jisroels medlemmar har under alla generationer funnits eldsjälar, som med stor kraft och personliga uppoffringar ägnat sig åt dessa viktiga uppgifter.

– Man har hjälp till att upprätta och stödja

små gudstjänstlokaler på Söder och i förorterna, t ex ”Schnaiderische minjen” på Åsögatan 166 under 20-talet, ”Aspudden minjen” på 50-talet samt ”Hökarängen och Högdalen minjen” på 60-talet.

Man har upprättat koshermatbutikerna på Stora Nygatan, Bondegatan, Regeringsgatan och Kocksgatan.

–    Man har bidragit till grundandet av Koscher Livs affärerna på Timmermansgatan och på Tjärhovsgatan.

–    Man har inrättat Mikve (ritualbad) på Bastugatan i Sturebadet och nu i det Judiska Centret på Nybrogatan.

–    Man har deltagit i hjälpverksamheten genom föreningarna Rodef Chesed och Auser Dalim.

–    Man har organiserat Talmud Tora-undervisning med rabbiner och lärare.

Man har mycket aktivt stött undervisningen i den judiskadagskolan – Hillelskolan.

Med stolthet kan vi blicka tillbaka på våra förfäders och vår egen verksamhet, som kommit inte bara oss utan hela Stockholms judenhet tillgodo.

Stockholm Tevet 5743/December 1982 Josef  E/David F

Uppdaterad Elul 5767/Augusti 2007 av David

Efterskrift styrelsen Adat Jisrael 2003

Rabin Zeev Tapoohi tjänstgjorde mellan 1952 och 1963 som Mohel, Sochet, Baal Tefila och Baal Kria i synagogan Adat Jisrael.

Rabbiner vid Adas Jisroel
Rav M. Tabachovitz, 20-talet
Rav J. Zuber, 30 och 40-talet
Rav M. Chaikin, 40-talet
Rav M. Edelman, 60-talet
Rav A. Linker, 70-talet
Rav A. Katz, 80-talet
Rav M. Horden, 00-talet
Rav I. Nachman 2010-talet

Bilden visar synagogan Adas Jisroel S:t Paulsgatan 13, kort före restaurationen 1982. Foto: David Grossman

Bilden visar synagogan Adas Jisroel S:t Paulsgatan 13, kort före restaurationen 1982. Foto: David Grossman

Bilden visar S:t Paulsgatan 17, vilken mellan åren 1871-1917 inrymde synagogan Adas Jisroel. Fotot är från 1920-talet och tillhör Stockholms Stadsmuseum

Bilden visar S:t Paulsgatan 17, vilken mellan åren 1871-1917 inrymde synagogan Adas Jisroel. Fotot är från 1920-talet och tillhör Stockholms Stadsmuseum

Bilden visar Badhuset på Bastugatan 4, rivet 1944. I detta badhus hyrde församlingen Adas Jisroel en bassäng för de ortodoxa judarnas rituella bad, mikven. Foto: Stockholms stadsmuseum

Bilden visar Badhuset på Bastugatan 4, rivet 1944. I detta badhus hyrde församlingen Adas Jisroel en bassäng för de ortodoxa judarnas rituella bad, mikven. Foto: Stockholms stadsmuseum

Bilden visar Samuel "Schmuel" Schuterman framför sin och Berthas "Baschkes", beklädnads- och skoaffär på kindstugegatan 18, omkring 1925. De allra flesta av församling Adas Jisroels medlemmar var fram till 1930-talet småhandlare med eller utan egen bod eller enkla hantverkare.

Bilden visar Samuel ”Schmuel” Schuterman framför sin och Berthas ”Baschkes”, beklädnads- och skoaffär på kindstugegatan 18, omkring 1925. De allra flesta av församling Adas Jisroels medlemmar var fram till 1930-talet småhandlare med eller utan egen bod eller enkla hantverkare.